In Sophie Tottie’s exhibition AiWHEtL, the past is materialized in the present through recycling. Leftover products like paints and brush cleaner are incorporated and reused in new work and re-workings of previous work and text material.

Based on rules that stipulate the repetition of lines, visual and spatial shifts, or specific color recipes, the work depicts intersections in the middle of changing thought structures.

The paintings, drawings, objects, and videos of the exhibition AiWHEtL revolve around doing and thinking as a process of understanding, in which the result essentially cannot be owned but remains something in constant change.

AiWHEtL is an acronym for “As if We Had Everything to Learn.”* The work’s starting point is a form of learning where the question is not what it’s about but how it works. For instance, the relation between doing and thinking when it comes to recycling and a re-evaluation of what has been said and done. The ink paintings Sense (Universal(s)) (2020) have brush washing as their starting point just as much as abstract life studies. Different parts of the work process, such as news reporting, literature, music, and thoughts on making abstractions accessible, have been ground down to image and ink. Forms and ink-making from scratch do not only involve fabricating but also focus on how ink and image continue transforming – in the case of the ink, as it is exposed to air and takes shape on the paper, and in the case of lines and circles, as they open up to new association patterns.

AiWHEtL is based on the fact that the world is always inevitably changing, at the same time as we humans look for patterns and regularities. For instance, the video Lagtextsång / Law Text Song (2021) and the drawings in the series Möbius Mesh (2017) consist of material in which regulatory frameworks such as grammar or legal texts are transformed in an encounter with image and sound. Together the parts of the different works presented here form a foundation on which everything from more intangible associations (like how circles bring to mind planets and cycles) to concrete images (of documentary photos, printed text, contour images) and physical material (canvas, paper, paint, metal, wood) – builds new constellations of meaning.

The work includes a kind of manifold perspective, in which different sources and methods show that what leads to the “here and now” that people live through today, is not a conglomeration of facts and an endpoint but something that is remodeled not only via actions but also with ongoing contemplation, media reports, changed thought patterns, and by rewriting history, preconditions and dreams.

Paintings and drawings such as White Lines (wubg.tds) (2010-), Single Fare (2016) and Alltet, das All, the All (2017-) try to become aware of their own genesis by incorporating the unplanned images and marks that emerge from the mixing of paint and the use of tools. The works thus function as prisms of sorts that weigh and measure, materializing something that may seem to belong to an inner, intangible reality with an outer more material, physical existence.

Med måleri, teckning, objekt och video cirklar utställningen AiWHEtL kring görande och tänkande som förståelseprocess där resultatet i grund och botten inte går att äga utan förblir något ständigt föränderligt

AIWHEtL är en akronym för engelskans ”As if We Had Everything to Learn.”* Arbetet utgår från ett lärande där frågan inte är vad det handlar om utan hur det fungerar. T. ex. relationen mellan görande och tänkande i ljuset av återvinning och omprövande av det som gjorts och sagts. Bläckmålningarna Sense (Universal(s)) börjar t. ex. lika mycket i penseltvätt, som mer abstrakta miljöstudier. Olika delar av arbetsprocessen som nyhetsrapporter, litteratur, musik och tankar om tillgängliggörande av abstraktioner har malts ner till bild och bläck. Form och bläckframställning från grunden innebär inte bara ett fabricerande utan fokuserar också på hur både bläck och bild fortsätter att transformeras, bläcket när det exponeras för luft och tar form på papper och linjer och cirklar när de öppnar för nya associationsbanor.

AiWHEtL utgår från att världen ofrånkomligen förändras, samtidigt som vi människor letar efter mönster och regelbundenheter. Videofilmen Lagtextsång / Law Text Song (2021) och teckningarna Möbius Mesh (2017) består av material där regelverk som grammatik och lagtext förvandlas i mötet med bild och ljud. Tillsammans bildar delarna en grund där alltifrån mer opåtagliga associationer (t. ex. hur cirklar anknyter till planeter och kretslopp) till konkreta bilder (av dokumentära foton, utskriven text, konturbilder) och fysiska material (duk, papper, färg, metall, trä m.m.) bygger nya meningskonstellationer.

Arbetet inbegriper ett slags mångdubbelt betraktelsesätt, där olika källor och metoder visar att det som leder fram till det ”här och nu” som människor genomlever idag, inte är konglomerat av fakta och en slutpunkt utan något som omdanas inte bara i handlingar utan också med pågående betraktande, medierapporteringar, förändrade tankemönster, omskriven historia, förutsättningar och drömmar.

Målningar och teckningar som White Lines (wubg.tds), Single Fare / Face Value och Alltet, das All, the All försöker medvetandegöra sin egen tillblivelseprocess genom att inkorporera de oplanerade bilder och märken som uppstår utifrån färgblandning och användning av verktyg. Verken fungerar på så sätt som ett slags prismor som väger in, mäter och materialiserar det som kan verka tillhöra en inre, opåtaglig verklighet med en yttre mer materiell, fysisk tillvaro.